Det undrar säkert du vad det är? det är faktiskt den vanliga reaktionen när vi talar om detta. Det är faktiskt barn som födda för tidigt, vanligtvis är det en månad och längre bak. Själv fick jag barn tre månader förtidigt, vilket har fått en att starta ett nytt liv, på ett annorlunda sätt. Såklart ger ett barn ett nytt liv, men det är inte så intensivt som få ett barn som är född för tidigt.
Aurora föddes på Akademiska Sjukhuset i Uppsala, då hade jag bara varit gravid i 28 veckor och 6 dagar. Detta här kortet är det första kortet som togs på Aurora direkt efter förlossningen. Jag var oerhört lättad när jag hörde hennes första gråt när de tog ur henne ur magen på mig. Ja, såklart så snittades jag. Det värsta är att det är svårt att känna sig som en förälder när man inte får sitt barn direkt. Innan jag rullades till uppvaket (Epiduralen skulle släppa, jag hade ju varit vaken hela tiden) så fick jag se en liten fot som de visade i fönstret till rummet där hon fördes. Ett rum som är på ca 40 grader, då prematurbarn inte kan hålla värmen själva. Hon lades i en kuvös och fördes till neonatalen. Innan jag fördes tillbaka till mitt rum, när Epiduralen hade släppt så fick jag komma ner till n
eonatalen och se Aurora för första gången. Jag fick röra hennes hand, så liten den var. Hennes fot var lika stor som min tumme. Ni kan se hennes fot och handavtryck på bilden bredvid. Att få ett sånt litet barn som förstagångsförälder är en chock. Men man klarar det, fast det är jobbigt. Jag märkte i alla fall själv att det var svårt att hitta information och framförallt från föräldrar som upplevt samma sak. Neonatalen hade en bok med lite "historier", men jag tyckte de var för dåliga. Så jag har skrivit en egen bok, nu ska jag bara försöka få den publicerad också. Därför vill jag inte berätta allt här, det är bättre att ni köper eller läser boken, om någon blir tillräckligt intresserad.
eonatalen och se Aurora för första gången. Jag fick röra hennes hand, så liten den var. Hennes fot var lika stor som min tumme. Ni kan se hennes fot och handavtryck på bilden bredvid. Att få ett sånt litet barn som förstagångsförälder är en chock. Men man klarar det, fast det är jobbigt. Jag märkte i alla fall själv att det var svårt att hitta information och framförallt från föräldrar som upplevt samma sak. Neonatalen hade en bok med lite "historier", men jag tyckte de var för dåliga. Så jag har skrivit en egen bok, nu ska jag bara försöka få den publicerad också. Därför vill jag inte berätta allt här, det är bättre att ni köper eller läser boken, om någon blir tillräckligt intresserad.I boken finns min historia från graviditeten till Auroras tredje jul (när hon är 2 år). Boken innehåller mina privata bilder. Jag hoppas många vill läsa boken... OM gon vill publcera den. Har ni några kontakter, kan ni väl höra er för och kontakta mig :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar