Snöstorm!

Jaha, då blev det prat om vädret igen.

Just nu är det snöstorm här, samma skit som drabbade Sthlm igår/inatt och det är inte alls kul, vi som haft nästan vår här med fågelkvitter och härligt väder. Å nu är det SNÖ!!!! Fy fan alltså. Jag vill ha vår och värme. Jag skulle nog vara en björn istället och gå i ide på vintern, men tror inte barnen (ja jag har bara 1 dotter just nu, men det kan ju komma fler) tycker det är så kul.

Prematur barn

Det undrar säkert du vad det är? det är faktiskt den vanliga reaktionen när vi talar om detta. Det är faktiskt barn som födda för tidigt, vanligtvis är det en månad och längre bak. Själv fick jag barn tre månader förtidigt, vilket har fått en att starta ett nytt liv, på ett annorlunda sätt. Såklart ger ett barn ett nytt liv, men det är inte så intensivt som få ett barn som är född för tidigt.

Aurora föddes på Akademiska Sjukhuset i Uppsala, då hade jag bara varit gravid i 28 veckor och 6 dagar. Detta här kortet är det första kortet som togs på Aurora direkt efter förlossningen. Jag var oerhört lättad när jag hörde hennes första gråt när de tog ur henne ur magen på mig. Ja, såklart så snittades jag. Det värsta är att det är svårt att känna sig som en förälder när man inte får sitt barn direkt. Innan jag rullades till uppvaket (Epiduralen skulle släppa, jag hade ju varit vaken hela tiden) så fick jag se en liten fot som de visade i fönstret till rummet där hon fördes. Ett rum som är på ca 40 grader, då prematurbarn inte kan hålla värmen själva. Hon lades i en kuvös och fördes till neonatalen. Innan jag fördes tillbaka till mitt rum, när Epiduralen hade släppt så fick jag komma ner till neonatalen och se Aurora för första gången. Jag fick röra hennes hand, så liten den var. Hennes fot var lika stor som min tumme. Ni kan se hennes fot och handavtryck på bilden bredvid. Att få ett sånt litet barn som förstagångsförälder är en chock. Men man klarar det, fast det är jobbigt. Jag märkte i alla fall själv att det var svårt att hitta information och framförallt från föräldrar som upplevt samma sak. Neonatalen hade en bok med lite "historier", men jag tyckte de var för dåliga. Så jag har skrivit en egen bok, nu ska jag bara försöka få den publicerad också. Därför vill jag inte berätta allt här, det är bättre att ni köper eller läser boken, om någon blir tillräckligt intresserad.

I boken finns min historia från graviditeten till Auroras tredje jul (när hon är 2 år). Boken innehåller mina privata bilder. Jag hoppas många vill läsa boken... OM gon vill publcera den. Har ni några kontakter, kan ni väl höra er för och kontakta mig :-)

Barn - Spontana skratt

Är det inte härligt när barn skrattar? Ibland undrar jag vad Aurora skrattar när hon helt plötsligt sitter med någon sladd och bara börjar skratta. De är härligt. Hon skrattar ofta åt reklamen och blir ledsen när den är slut, mot en annan som blir glad när reklamen är slut. Nu har jag märkt att hon skrattat när reklamen om Jönssonligan går på canal+ och början på filmen Kajsa Kavat, när hon hoppar hage, det är tydligen jättekul. Hennes skratt är verkligen härligt och jag njuter varje gång hon skrattar. Jag ska försöka spela in det någon dag.

Smycken

Alla kvinnor gillar väl smycken? Jag gör det. Kanske du har ett favoritsmycke eller som du önskar dig? Jag gillar Camé, har 1 äkta och ett par oäkta.
På grund av mina smala handleder, har jag svårt att använda armband, i alla fall de som är för vuxna, så det använder jag sällan. Halsband använder jag mest, då mest i silver, har knappt några i guld, vilket jag tycker är tråkigt. Örhängen använder jag också mest i silver, då jag har så få i guld. Då jag varit förlovad 3 gånger och nu är gift, så använder jag ringar i guld.
Pärlsmycken är inget som tilltalar mig, tycker det är lite tantigt.

Har jag något smyce jag vill ha? Jag vet nte. SKulle nog vara ett guldhalsband med safirer. Det är min favoritädelsten. Beror väl på att jag älskar blått

Vitt, Vitt, Vitt

Jag fick hem min inredningstidning som jag prenumerar på. Det finns "Hemma hos"-reportage och olika inredningstips. Mycket är i vitt! Varför? Vita väggar, vita möbler och vita skåpsluckor, bara för att nämna det vanligaste. Vad är det för fel med färg? Å nu menar jag färg, inte beige, cappucino eller något mer annat som påminner om hur de där vita väggarna kommer se ut om några år, framförallt om man har små barn. Tvi vale. Vita rum påminner om sjukhus. Sterilt, avskalat och tråkigt. Jag själv skulle vantrivas. Såklart kan du ha färg på gardiner, dukar, kuddar och tavlor, men det är inte hemtrevligt! Jag har väl överplåttrigt kanske, men jag gillar det. Färg vill jag ha, men inte i 70-talsstuk. Jag är så glad att jag slapp den eran, då hade man inte någon sak! Om Internet och blocket fanns då, hoppas jag att de skulle ha stått många annonser med rubriken "inredningshjälp sökes". Fast det var ju då och det vi tycker är snyggt idag, kanske våra barn tycker detsamma som jag gör om 70-talet (jag är född 1980 och då fanns bara några få kvarlevor från decenniet innan). Jag föredrar då hellre vita detaljer istället, både stora och små föremål. Från bord och bokhyllor till krukor och prydnadsföremål, men inte hela rum. Det kan vara snyggt, när det är nytt, men hur ser det ut efter ett tag? Grått eller benvitt? Nä, jag håller mig till färg, i den mån det går. Finns färger jag helt inte använder, i alla fall inte på väggarna.

Rosa!
Anledning: För det är en nära anknytning till mitt namn och min mammas benägenhet att klä mig i rosa som yngre, så NEJ TACK!

Orange!
Anledning: 70-tal + en hemsk färg som duger bäst på små föremål, så NEJ TACK!

Brun!
Anledning: Tror du jag är galen att jag målar väggarna bruna? Ja, det finns olika nyanser, men nej inte i ett helt rum, i så fal en fondvägg, men inte i mitt hem, så NEJ TACK!

Så finns det en och annan färg som kan funka, som grön. Grön tycker jag är en typisk hallfärg, jag vet inte varför, men så klart kan du ha det i ett sovrum med, men jag förvisar den färgen till hallen.

Men vitt! Detaljer ja, men hela rum, nej, inte för min del, jag är en färgmänniska!

30 år

Jaha, nu börjar man känna sig gammal bara för man har nått ett nytt årtal, nämligen 30. För två veckor sen fyllde jag 30 år, är arbetslös mammaledig och ingen karriär i sikte. Tråkigt jag vet, men så för ett tag sen så fundera jag på om jag skulle göra ett försök att börja plugga igen, sökte på de som jag var mest intresserad av, men ingen kurs verkade ha de jag sökte så jag sökte lite bredare och jag hamnade på ett ämne som jag jobbat med lite tidigare, nämligen assistent, men här skulle man även lära sig lite sjukvård och även teckenspråk, som jag kunde ytterst lite för många år sen. Ska bli kul att ta upp detta igen.

Men 30 år var det det skulle handla om. Ja, 30 är väl bara en ny epok, sen om det krisar så gör det. Jag har väl lite tur också att jag mer ser ut som jag vore 20 än 30, så jag får visa lägg på systemet, men jag är ytterst sällan där, tror det är minst 8-10 år sen jag var där sist. Kan väl bero på också att dricker jag hamnar jag på sjukan, så det är ju ingen större ide, då kan man lika gärna smutta på ett glas läsk istället. Sämre för tänderna, bättre för levern. Men att vara mamma till en liten ängel är härligt. Hennes tokigheter, prat och egenheten gör att man blir glad fast man är som mest nedstämd. Så för min del är inte 30 någon större skillnad. Man lever som man lär, å det kommer man få fortsätta med. Trots nedgångar, motgångar och framgångar (om man nu får några såna).

Förutom min dotter, är skriva ett stort intresse, kanske inte märks på bloggen tyvärr, men det beror på andra saker, å inte tappat intresse. Det går i omgångar. Annars har jag mina hobbies som jag ska presentera lite närmare vart och ett för sig så småningom.

Nu på kvällarna börjar jag beter mig som en 80åring, som sitter i sängen och löser korsord och lyssnar på Karlvagnen på P4 fram till midnatt, sen kryper jag ner och lyssnar antingen till någon film, bok el om radion får stå på om jag nu skulle råka somna under Karlavagnen, har tyvärr hänt ett par gånger, för jag har varit sååååå trött. Snart dags att stänga ner datorn och uppsöka sängen där sällskap av en liten tjej väntar. Hon är lite snuvig stackarn och får ibland snor i halsen som måste hostas upp mitt i natten, så än får hon sova hos mig så jag märker henne. Har en tendens att sova så tungt så jag kan inte hör annars.

God natt där ute och jag hoppas jag dyker upp snart igen.

1 December

1 December

Jaha, så är det då december. Ute är det minusgrader och själv sitter man med ont i halsen, blir att kurera sig med Kanjang. Har en hel del att göra, men när man börjar bli sjuk så känner man inte så manad och taggad att göra något. Men sånt hör till när man har småbarn, Aurora är snuvig så hon har väl smittat oss, jag har ju så uselt immunförsvar så jag får ju allting.

Det är lite tryckande stämning då vi brottas med om vi måste avliva en av våra katter pga han börjar bli mer som en vildkatt, han vill verkligen inte in, så frågan är. Sen vi fick kattungar och de fick komma ut i huset så vill han inte vara i huset, även om det är bara en kvar. Jag funderar på om han skulle passa som ladugårdskatt, om det är någon som vill ta hand om honom. Om man nu kan få honom att komma fram. Grannen har ju sett honom, har inte sett honom på några dagar igen.

Återkommer imorrn igen, tänkte försöka skriva varje dag men runt jul vet jag inte om jag kommer ha någon mottagning.